safarifruits

Dåså, över en vecka har gått och det känns som en evighet. Inte kan man räkna ner heller för inte fan vet man när man kommer hem för ingen vet vad som händer i morgon. Fast det är bra, allt fungerar som det ska än så länge och läkarna är nöjda. Bara så jobbigt och tråkigt att vara så långt hemifrån och från alla underbar.

Sen vet jag att jag är dålig på att höra av mig, att jag inte ringer så mycket eller smsar men jag vet inte om det gör vistelsen lättare eller svårare. Vilket jävla skit problem rent ut sagt det är klart att man vill tala med er men ja..
Jag tänker på er varje dag!

Efter detta blir det nog till att skaffa ny tatuering om inte läkarna säger något annat, är nästan säker på att jag vill göra den så, en liten igen ^^