safarifruits

Åker ifrån stan ett tag, skönt! Lika bra att passa på när allt bra, hoppas på att det fortsätter så, fast att reaktionen dom söker kommer. Ciao.

Dålig uppdatering, whatever.

Imorgon bär det av till Uppsala. Nu har de talat med varandra lite fram och tillbaka. Läkaren för all ALL i Sverige tyckte att vi skulle köra en tripp till Uppsala för påfyllning av märgen. Den har antagligen lyckas trycka ner de leukemiceller som finns, min donator måste vara en riktig hardcore! Så vad min morgondag bjuder på är läkarbesök på akademiska, känns ganska bra ändå för de är de bästa på ämnet typ. Så nu är det bara att hoppas på att denna påfyllning räcker och att märgen kick some ass med alla resterande idiotceller.

Bara hoppas på att läkaren är lite snäll så att vår fredag kan bli som vi tänkt och för att inte tala om lördag! :D

Tankarna far runt och tårarna rinner. I ena stunden är huvudet helt tomt och man sitter som apatiskt och bara stirrar. Sen tänker man på den där bartenderkursen jag är så intresserad av att gå eller Halmstad resan vi så gärna vill göra för att inte tala om Irland resan. Sen helt plötsligt tänker man denna låt skulle jag nog vilja ha på begravningen. Det är tufft, man vet varken ut eller in. Jag vill inte att telefonen ska ringa. Jag är livrädd för att höra hemtelen och mobilen. Mobilen vill jag bara stänga av helt och hållet sen vara någon annanstans för jag vill inte ha reda på svaret. Jag är livrädd..och vilsen. Vågar inte hoppas..vill bara sova och vakna upp när allt är klart. När alla svaren är klara. Men då kommer tanken att om det nu är negativt orkar man kämpa en gång till? Orkar kroppen att göra det?

Jag vet att jag har personer att kämpa för. Mina änglar och solstrålar. Mitt allt. Det är ni som skulle få mig att kämpa. Det är ni som fått mig att ta mig igenom det andra gången. Ni som fick mig på benen ingen. Ni som gav mig hoppet tillbaka och stödde mig. Det är tack vare er som jag lever idag. Jag skulle aldrig låta något ske er. Ingen av er, jag älskar er.

Familjen, mamma, pappa och Rickard. Det finns inte ord för att beskriva min tacksamhet till er. Ni är bland de starkaste personerna jag någonsin mött. Ni har orkat att vara med mig exakt varje dag och ställt upp när det verkligen varit som mörkast. Ni är de starkaste solstrålarna som min sol sänder ut. Jag älskar er över allt annat och jag skulle aldrig låta något ske er.

Jennie, du fanns och du finns där. Fast du har dina bekymmer så ställer du alltid upp och för det är jag tacksam. Du som fick mig att känna mig som en människa igen. Du är en underbar människa och jag säger som du livet är verkligen för kort för att gå och vara arg och hata. Jag vet att du har dina egna bekymmer men jag vill att du ska veta att jag kommer alltid finnas vid din sida. Älskar dig.

Astrid, du är min syster och kommer alltid att vara. Om allt blir bra så får vi ta våran resa till Tyskland och se alla dessa landskap du talar så gott om. Vi har snart 19 års vänskap. När det blir 20 ska vi fira med en stor jävla fest. Jag hoppas verkligen att vi skulle kunna göra så. Jag kommer alltid att se dig som min syster, för det är vad du är. Jag älskar dig och jag hoppas du vet det.

Malin, med dig får man alltid skratta. Vi har gymnasiet att tacka för att vi kom närmare varandra och det är jag glad över. Jag kan minnas tillbaka till våra sista minuten plugg som varande i 10 minuter sen fika vi i typ 4 timmar istället. Jag minns det och får ett leende på läpparna. Eller som när vi åkte längdskidor eller kanske skidresan till Trysil? Vi har så många glada stunder och jag hoppas du vet att jag älskar dig.

Viggo och Noelle, vad mer behövs sägas? Ni är ren lycka och ni får en att glömma alla bekymmer som finns. Räcker med att se er så får man ett leende på läpparna och när ni ler tillbaka. Ni är de underbaraste barnen jag någonsin träffats och är så glad över att jag får vara en del av era liv och se er växa. Jag älskar er båda två.

Det finns väntan och det finns väntan.. Just nu är det oro och tankar far fram och tillbaka i huvudet. Rädslan, större än normalt. Ingen ska behöva uppleva denna väntan med all oro. Den väntan man ska få uppleva i sitt liv är den när man väntar på tenta eller ett matte provsresultat. När man väntar på att en ny människa ska komma till världen.
Väntan på att världen kanske vänds upp och ner ska man inte uppleva. Väntan på blodprover och nyheten det kan föra med sig. Den väntan ska inte finnas.

Yes..var ett tag sen, som vanligt haha men det är kul. Jaa vad har hänt? Lite av varje faktiskt.
Igår var jag i skolan i typ 40 min och fick lite material av filosofi läraren och lite förklaring, sen var det bara att traska lite på stan och så ringer astrid och vi bestämmer för att äta! Fett med bra liksom ;)

Vi gick till Jensens och åt, även Viktor och Emma var med. Det började roligt redan när vi kom dit. Astrid frågar några som sitter bredvid oss som är inne mitt i ett samtal om såsen till maten var god..och det var den tydligen, men Astrid valde ialla fall en annan sås.
Sen så säger hon helt plöstligt, är inte det dom där i från melodifestivalen, så vi snabb googla lite på Emmas mobil och konstatera att Astrid faktiskt hade rätt. Det var visst ett band vid namn Pain of Salvation. Så vi utmana henne lite och hon antog den, fast drog med mig i fallet! Hon fråga efter autografer och bild. Sluta med att hon fota med hela bandet och jag blev med dragen...
Men det var en kul dag.

Sen träffade jag Malin på kvällen och vi gick nästan direkt till ica och köpte, cola, godis, chips och vindruvor i vanlig ordning ;)

Sen typ det bästa! Vi hämta våra biljetter till The Baseballs!! :D Det ska bli fett med skoj. Det ska även helgen bli då man drar iväg till Stockholm :)